Tänk er tillbaka trettio år i tiden! Då förekom inte daglig skottlossning i städerna. Bombdåd var en okänd verklighet. Det hände knappast att minderåriga sålde narkotika åt knarkkarteller. Sverige hade ett välrustat försvar, ett av de bästa i närområdet.
Och idag? Landets statsminister säger: ”Vi såg det inte komma.” Varför såg Stefan Löfven det inte komma? Ett av skälen är förmodligen att han inte ville se och inte ville lyssna. Det är inte något unikt. Man ser det man vill se. Men det som är allmänmänskligt är livsfarligt, när det gäller ett lands ledning.
Det är mycket ofta så makten fungerar. Man väljer de rådgivare man vill ha. Man tillsätter utredningar, så att de får de resultat man vill ha. Olof Palme uttryckte det så: ”Verkligheten är vår fiende.” Han menade naturligtvis att han ville förändra verkligheten, men han sade något annat och mer än han själv insåg. Redan Shakespeare visste att makthavare fungerar så: de lyssnar till dem som håller med dem, de väljer ut fakta som passar dem. Han låter Caesar säga: ”Jag vill se feta män omkring mig, slätkammat folk, som sover gott om natten.” Så fungerar det inte bara på Rosenbad. Men Caesar har ett problem: ”Den Cassius, han tänker mycket. Sådant folk är farligt…” Folk som Cassius kan ju ifrågasätta rektorn, översten, direktören eller till och med statsministern. Sådana människor vill ingen Caesar ha i sin närhet. Därför ser man ”det” inte komma. Och så skakas landet av skottlossning och bombdåd och står med en tiondedels försvar inför en stormakt som just nu bedriver minst två krig, därav ett mot en stat i närområdet.
När en rörelse så länge har dominerat ett land som socialdemokraterna, har det präglat alla. Närmare hundra år av maktinnehav har gjort de grundläggande socialistiska värderingarna till en gemensam hållning. Den viktigaste aspekten är – materialismen. Den innebär att frågan om materiens fördelning – resurserna – upptar hela intresset. Men materia framkallar ingen godhet, och materia motverkar ingen ondska. Efter hundra år saknas ord, tankar och klangbotten för icke-materiella verkligheter och värden. Man kan varken tala om gott eller ont. Har man det så, ser man det heller ”inte komma”.