Ord på vägen, Året Runt 2006
Vaktavlösningen vid Stockholms slott är ett stort nationellt evenemang. Dit strömmar gäster från hela världen. Det finns inte dess like, utom möjligen i London. Till det finaste man kan se där hör familjerna, som rest dit för att se sina söner gå högvakt. Deras stolthet är en lycka. När vaktavlösningen är över, står vaktposterna på sina platser vid slottets portar. Då är evenemanget över. Då börjar tjänsten. Idag, när terroristhotet är reellt, är det en skarp tjänst.
När Bibeln skall beskriva vad lycka är, använder den just den bilden: posten på vakt. Det är Visheten, Guds Son, som säger: ”Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar. Ty den som finner mig, han finner livet och mottar nåd från Herren.”(Ordspr. 8:34-35) Vaktposterna vid slottet står där i strålande sommarsol, i glödande solnedgång. De står där under nattens långa timmar, i rykande snö, i väntan på gryningen, alltid beredda att utföra en order. Ett sådant förhållande till Gud, det är lycka. Det är så Visheten säger.
Att stå på post innebär att hålla sig vaken, när man ville sova, att samla sig när man ville slappna av. Det är inte viktigt hur jag känner mig just nu. Det viktiga är tjänsten, uppgiften. Vaktposten vid slottet har en tydlig uppgift: att skydda rikets viktigaste symbolbyggnad. Men vilken uppgift har den, som gör en liknande tjänst hos Visheten, Guds Son? Aposteln ger en anvisning: ”…under ständig bön och åkallan, så att ni oavlåtligen ber i anden och fördenskull vakar med aldrig sviktande uthållighet och förbön för alla de heliga.”(Ef. 6:18) Detta är en skarp tjänst, ett verkligt uppdrag – att skydda Guds folk på jorden genom ständig bön. Det går att göra på ett mycket enkelt sätt: varje tanke, som innebär ett bekymmer för någon eller något, gör vi med en gång till bön. Varje tanke, som innebär glädje och tacksamhet, gör vi med en gång till en tackbön och lovprisning – enkelt, omedelbart, just där vi är och står. Det är fullt möjligt genom att vi har en själ, som på ett ögonblick kan få kontakt med Gud själv.
Men om man inte vet vem Gud är, hur han är eller om han finns? Då skall man först av allt lära känna Jesus Kristus. Man kan lära känna honom genom att höra och läsa Bibelns berättelser, genom att se hur de tagit gestalt hos stora konstnärer som Rembrandt och Hans Larsson eller hos stora tonsättare som Bach och Palestrina. Framförallt kommer man nära honom genom att vara tillsammans med sådana, som redan känner honom. Det är han som är Visheten. Det är han som bor i det hemlighetsfulla slott, som heter Guds folk på jorden. Att vara hans vaktpost, i strålande sol och isande köld, det är den stora lyckan.
Christian Braw