När jag bodde i Jerusalem fick jag lära mig många nyttiga saker, bl.a. att alltid tvätta händerna, när jag kom hem. Överallt fanns smittämnen, som jag som nordbo inte var van vid: på bussen, på vattenförsäljarens mugg, i affärsmannens handslag. Många infektioner kunde undvikas bara genom att tvätta sig.
Det är inte bara nordbor, som har erfarenhet av smitta i det Heliga landet. Upplevelsen av att bli smittad återkommer gång på gång i Bibeln. Där handlar det inte bara om infektioner. Det handlar om allvarligare former av smitta: elakhet, missmod, tvivel. Liksom infektionssmitta överförs dessa andra former av smitta genom umgänge. Ju närmare umgänget är, dess större är smittrisken. När man tänker på det, inser man också hur viktigt det var för Bibelns människor att bruden var en jungfru – inte smittad och inte en smittrisk för man och barn. Motsvarande gällde mannen. Med HIV-smittans utbredning har detta blivit en viktig kunskap också idag.
Aposteln S:t Petrus talar om att bli fri ”från världens besmittelse genom kunskapen om vår Herre Jesus Kristus”(2 Petri 2:20). Man kan alltså ha blivit smittad av själviskhet, pessimism eller bitterhet genom umgänge med människor som själva är sådana – och smittan kan övervinnas. Det sker, när man lär känna Jesus Kristus. Aposteln kallar honom ”vår Herre”. Det är kärnan i kunskapen om Kristus: Jesus är Herren. Själva kunskapen kan man få till sig genom att höra om den från människor, som själva känner till den. Men det vi vet på detta sätt blir också till erfarenhet, till en del av oss själva, genom att vi håller fast vid Jesus, när vi prövas av livets skakningar.
Om vi träffar någon, som berättar att han har maginfluensa, håller vi oss gärna på avstånd för att inte bli smittade. Det lär oss också hur vi skall hantera mötena med bitterhet, elakhet, själviskhet och missmod. Man får hålla en distans. Det är inte alltid det lyckas. Man blir påverkad utan att vilja det. Då gäller detsamma som när jag kom hem från gatulivet i Jerusalem: tvätta av smittan. Guds mirakel genom dopets vatten ger en livslång tillgång till syndernas förlåtelse: ”Förlåt oss våra skulder, så som ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.”
I vårt svenska språk har smittan faktiskt också en positiv innebörd. Vi kan tala om en smittsam glädje och en smittande tro. Också glädjen och tron överförs genom att vi möts. Vi människor vill ju vara tillsammans. Vi är gemenskapsvarelser. Den gemenskap vi behöver och som inte skadar oss, är den gemenskap, som överför tro, hopp och kärlek.