Sverige är ett av världens mest välfungerande, välorganiserade och stabila länder. Men ett samhälle liknar allt annat mänskligt på det sättet att det hela tiden förfaller. Hus, bilar, skola, språk, relationer – allt förfaller av sig självt. Förfall innebär sönderfall. Allt måste vårdas och underhållas. Det gäller också samhället.
Därför är vården av de sammanhållande krafterna ett livsavgörande ansvar för var och en, som tillhör samhället. Ett samhälle är ett liv tillsammans, där alla understödjer varandra – yrken, släkter, bygder, grupper. Men vilka är då de sammanhållande krafterna i Sverige? Det första av allt är landet. Runeberg har i Finlands nationalsång – Vårt land – gett en mäktig bild av landet som källa till sammanhållning, landet just som det är. Allt som vårdar kärleken till landet är en sammanhållande kraft. I landet är språket en primär sammanhållande kraft. Genom språket kan vi förstå varandra och samverka. Därför är SFI:s arbete så vitalt för de nyanländas integrering. Men även den som fötts med språket har ett ansvar för att motverka dess förfall. Ett språk förfaller av sig självt och blir en splittrande kraft. Därför är dikten en vital sammanhållande kraft. Diktarna tillför hela tiden språket nya bilder, ny insikt. Bo Setterlind säger till exempel ”Himlen har landat” och ”Tankens fartyg har fastnat i isen” — och därmed har han vitaliserat språket med en positiv bild en och varningsklocka.
En utomordentligt viktig sammanhållande kraft är lagarna. För att vara sammanhållande måste de uttrycka det allmänna rättsmedvetandet och den allmängiltiga rätten, till exempel äganderätten och föräldrarätten. Lagar som uttrycker ett partis ideologi är splittrande och åstadkommer endast sönderfall. Ett samhälle är en skör verklighet.
Samhället är för sin sammanhållning beroende av symboler – kraftfyllda tecken, som stärker det som de uttrycker: Fanan, kungen, nationalsången, idrottshjältarna, musiken, traditionerna – till exempel Lucia, midsommar, Nobelpriset. Vanvård av symbolerna, angrepp på symbolerna, är ett angrepp på hela samhällets sammanhållning.
De sammanhållande krafterna är också människor – de samhällsbyggande grupperna. Det gäller för samhällets fortlevnad att se dem, vårda sig om dem, ge dem plats, så att de inte drar sig undan samhällsansvaret. Till de sammanhållande grupperna hör föreningsfolket, företagarna, de kristna – grupper där man finner låg kriminalitet, mindre missbruk än på andra håll, ordnad ekonomi, fungerande familjer. Just familjen är en stark sammanhållande kraft. Där finns också biologiska sammanhållande krafter: man och kvinna,, föräldrar och barn. Att ignorera dssa faktorer eller tränga ut dem är att sprida samhällssönderfall.
Historien är samhällets rotsystem. Aleksander Solsjenitsyn har sagt: ”Historien är nationens källa till självmedvetande och botfärdighet.” Båda måste med för att historien skall bli en källa till sammanhållning.
Ett samhälle utan sammanhållande krafter upphör att existera och blir efter smärtsamma kramper ett exploateringsobjekt för andra makter. Frågan om de sammanhållande krafterna är vital och inspirerande på alla plan, alltifrån förskolan till regeringskansliet.