Kyrkans lovsång – här gestaltad av Marianne Nordström – ger en bild av vad gudstjänst och därmed lovsång skall vara. Den är en del av skapelsens stora lovsång till Fadern, Sonen och den helige Ande. Böjd i stoftet lovsjunger Kyrkan på jorden och stämmer i lovsången från patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Den blir till ett med de tolv apostlarnas lovsång och förenar sig med änglarnas tillbedjan, som når sin höjdpunkt i serafernas trefaldiga Helig, Helig, Helig.
Det innebär också, att Kyrkans lovsång är ett svar på Guds tilltal i skapelsen och uppenbarelsen. Sången är vår del av skapelsens dialog med Skaparen.
Den kristna sången och psalmen utgår alltså från Guds tilltal. De medel den arbetar med är samma som all mänsklig sång och dikt: det språkliga välljudet, den pregnanta formuleringen, den inspirerande bilden samt rytmen. Till det språkliga välljudet hör rimmet och alliterationen. Dikten skiljer sig från andra språkformer, t.ex. dogmatiska och juridiska texter, genom sin öppenhet. Den innehåller tankar och uttryck, som är öppna mot en större verklighet än ordens. Eftersom det handlar om dikt, som skall sjungas unisont, förutsätter det att texten är metrisk.
Den kristna sången är redan oändligt rik. Är det motiverat med fler sånger? En ny sång kan motiveras av att den säger något, som tidigare inte är sagt i sångens form. Vidare kan den säga något som tidigare är sagt men på ett nytt sätt. Det svenska språkets snabba förändring gör att även sånger, som är mindre än hundra år, kan te sig ålderdomliga, och det motiverar ett nytt sångskapande med ett mer näraliggande språk. Det innebär i sin tur en strävan att få in nya ord i sången.
I huvudsak utgår vårvintersångerna från väl kända melodier. Några av dem har fått nya tonsättningar. Man finner dessa på de sista sidorna. Musikens möjligheter är oändliga, och även här gäller att vidga den kristna sångens uttryck.
Vårvintersång II utgör en fortsättning på sångboken Vårvintersång (Artos 1994). Numreringen ansluter till denna. Det är fritt att använda de nya sångerna utan kostnad, att kopiera, citera och tonsätta dem. Texterna får dock inte bearbetas utan kontakt med författaren.
Sångerna återges i den ordning som de tillkommit. De allra flesta har skrivit just under vårvintern, som är en hoppfull tid, på gränsen till våren och det nya livet. Detta är deras inre sammanhanganget. De flesta ligger tidsmässigt nära varandra. Vill man finna ett sammanhang i innehåll, till exempel sånger för jultiden, kan man använda registret.
Det finns i slutet fyra register: 1. Alfabetiskt register över de första orden i varje sång. 2. Bibelhänvisningar. 3. Söndagsregister. 4. Ämnesregister.
Meningen med denna provisoriska utgåva är att den skall väcka idéer till förbättringar, kritiska synpunkter och förslag till nya lösningar, både när det gäller språk och teologi. Du kan också hjälpa mig genom att påpeka rena skrivfel. Jag är tacksam för synpunkter och önskemål.
Det bästa sättet att aktivt använda denna utgåva är att sjunga sångerna med församlingen i olika sammanhang. Till hjälp att välja finns då kyrkoårsregistret.
Christian Braw
Stora vägen 46, 365 43 Kosta
e-post: christianbraw@gmail.com