Den svenska psalmboken är vårt språks viktigaste litterära text. Det finns ingen annan skönlitteratur på svenska som använts så ofta, så upprepat och så uthålligt i så vida kretsar som just psalmboken.
Därför är arbetet med en revision av psalmboken något som berör alla med svenska som modersmål.
Professor Susanne Wigorts Yngvesson behandlar detta i det nya årsboken från Arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse, En salig blandning (Artos).
Hon visar att psalmen i Svenska kyrkans sammanhang är något mycket bestämt. Den är ett uttryck för Kyrkans bekännelse, enklast uttryckt för trosbekännelsen. En psalm skall kunna sjungas av flera tillsammans, och den skall passa i en gudstjänst. Den som vill veta vad som är Svenska Kyrkans tro skall kunna gå till psalmboken och finna svaret där.
Att kyrkans tro fick poetisk och musikalisk form har också varit en motkraft som hindrat eller försinkat sekulariseringen. Även där budskapet om Jesus har bleknat på predikostolar och i församlingsblad kan församlingen med glädje sjunga “Jesus för världen givit sitt liv” (Sv ps 45). Också där biblarna ligger stängda i församlingshemmen sjunger människor med inlevelse: ”Lär mig då att vila tryggt och stilla / blott vid dina löften, Herre kär …”(Sv ps 249:3). Och konfirmander stämmer med glädje in i lovsången ”Han har öppnat pärleporten …” (Sv ps 235) även om konfirmandboken knappt nämner himmelen.
Susanne Wigorts Yngvesson lyfter fram Martin Luthers ord att psalmen är församlingens svar på dagens evangelieläsning sedan den förklarats i predikan. Därmed blir gudstjänsten en dialog, där Gud talar till församlingen genom Bibelns ord, och där församlingen svarar med en psalm.
Men inte bara det, psalmen påverkar också. Hon skriver: ”Psalmen formar människan och världen.” När vi sjunger psalmen ser vi på världen med psalmens ögon.
Årsboken En salig blandning rymmer många spännande bidrag. Susanne Wigorts Yngvessons text är en av dem, och den är en av de mest tänkvärda.