1. I en furstlig djurgård blev
hjorten jagad av ett drev.
Ensam emot drevets hop
flydde han för skall och rop.
2. Snart nog män med hundar fann
spåret, där vår hjort försvann.
Skallen hördes nu på nytt
längs den stig, där hjorten flytt.
3. Rädd och törstig, trött och matt
hjorten känner på sig att
kraften sinar, inte mer
hjärtat kraft till flykten ger.
4. Den står stilla, plötsligt hör
den hur milda vindar för
fram ett porlande, ett brus,
källans sorl i skogens brus.
5. Några steg, och hjorten ser
källan, böjer mulen ner,
dricker och får kraft igen
till att fly för jägaren.
6. Drevet är som en demon;
källan är Guds egen Son.
Vattnet är den helge And’,
flykten går till himlens land.
7. Där skall jag få vila ut
på min Herdes äng till slut
och få se att jakten blev
det som mig till källan drev.
Inspirerad av Psaltaren 42, efter Johannes Tauler (1300–1361)
Melodi: Den svenska psalmboken 338 Som ett klockspel …
eller alternativ melodi 5, 6, 40 eller 54