1. O juldag, Guds mysterium!
Guds Son har skapat sig ett rum
i jungfrumoderns mänsklighet,
där tid blev ett med evighet.
2. I jungfruns famn nu vilar den,
som är vår Gud och Frälsaren,
ett nyfött barn fått anletsdrag
av Faderns eget hjärtelag.
3. Vår mänsklighet blir löst och höjd
till paradisets ljus och fröjd.
Allt mänskligt här fullkomnat står
och av sin Faders fullhet får.
4. Guds Son, du kommer hit som barn
och fullgör så din Faders plan,
så att ur tidens tragedi
vår mänsklighet kan frigjord bli.
5. Och i din Kyrkas liv och tron
fortsätter din inkarnation.[1]
Där Anden genomströmmar allt
tar du fördolt på nytt gestalt.
6. Nu tillber vi din kärlek, som
gjort krubban till din helgedom
och nu idag gör altaret
till rum för julens verklighet.
Text: Christian Braw
Melodi: Den svenska psalmboken 125, Från himlens höjd
[1]Guds Sons människoblivande.