Inför ett val blir förväntningarna på politikerna stora, och de bidrar till att göra dem än större. Det är därför viktigt att både de själva och deras väljare gör klart för sig politikens villkor.
En politiker har endast två verktyg att arbeta med: pengar och regelverk. Det som inte kan göras med pengar och regelverk kan de inte göra något åt. Ett tredje redskap är relationer – framförallt i utrikespolitiken – men det redskapet är helt beroende av pengar och regelverk i inrikespolitiken. Ibland tror politiker att de också kan vara opinionsbildare Det lyckas endast for de främsta bland dem, sådana som Roosevelt och Churchill. I huvudsak bildas opinion av andra, t.ex. journalister, vetenskapsmän och författare. De allra flesta politiker har endast pengar och regelverk att arbeta med.
Till politikens villkor hör att man måste nå den verkställande makten för att ha inflytande. Tuve Skånberg har sagt: ”Att vara i opposition är att skriva i vatten.” Det hjälper inte att ha rätt. Man måste vara stor. Är man liten kan man få inflytande endast genom att stödja den store, och det förutsätter att den store behöver den lilles stöd. Men även om den lille behövs är han ändå bara liten och får därför endast ett litet inflytande hos den store. Alternativet för den lille är att inte få något inflytande alls. Sådana är politikens villkor.
Detta måste väljaren förstå. Den kristdemokratiske väljaren kan vara engagerad abortmotståndare. Men kristdemokraternas enda tänkbara stora koalitionspartner är det inte. Därför kan kristdemokraterna inte driva frågan som väljaren vill, det skulle göra koalitionen omöjlig. Alternativet för partiet är att ”skriva i vatten” – att inte ha något inflytande alls.
Det tillhör också politikens villkor att inte alla frågor kan drivas. Thorbjörn Fälldin beskrev detta dilemma, när han en gång av en företrädare för sitt ungdomsförbund uppmanades att driva en miljöfråga. Han svarade: ”Du har rätt, men detta går inte att beskriva på ett enkelt sätt, och det innebär att frågan inte går att driva politiskt.” Sådana är politikens villkor.
När demokratin är som bäst fungerar den som ett sätt att balansera olika krafter i samhället. I debatterna är det ytterligt ovanligt att någon låter sig påverkas av sin motpart eller ta tillvara den andres förslag. Vad den andre än säger och hur kloka förslag han än har, så ”kommer de från fel håll”. Ett talande exempel finns från det senaste kyrkomötet, där 50 goda och genomtänkta förslag från en kyrklig grupp samtliga förkastades av majoriteten, där Centern och Socialdemokraterna dominerar. Politik handlar nämligen inte om fakta och förnuft utan om att balansera olika intressen, och då syftar allt till att det egna intresset får våga tyngst. Marion Gräfin Dönhoff har sagt: ”Det är inte fakta som styr, det är människors föreställningar om fakta.”
Politiker kan inse att förnuft och fakta talar för en annan ståndpunkt än den egna och ändå kan man motverka den andre. Det hela handlar ju om ett maktspel, en balansakt. Det medför att politiker kan bli moraliskt nedbrutna och uppgivna eller cyniska. Det tillhör också politikens villkor. De flesta politiker inser politikens villkor. Det skulle bidra till en valrörelses nivå, om väljare delade denna insikt. Men tillvaron är större än politiken. Det tillhör också politikens villkor. I det större perspektivet gäller Solsjenitsyns ord: Ett sanningsord uppväger hela världen.”