Ord på vägen, Året Runt 2006
I juniorgruppen inleder vi med en andakt, där vi tar upp kollekt till den Gode herdens skola i Betlehem, ber för alla barn i världen, sjunger sånger och ber trosbekännelsen. Min fru Karin har kommit på rörelser till den. Ett av barnen läser ett stycke ur Bibeln, jag förklarar det vi hört, vi tackar Gud och ber för människor vi kommer att tänka på. Ofta har Karin nya sånger. En gång var det en sång ur boken Sjung till vår Gud. Den hade orden:
Ande, du som livet ger,
fall nu över mig!
Smält mig, fyll mig,
tänd mig, sänd mig!
Ande, du som livet ger,
fall nu över mig!
Sången har en vacker och enkel melodi, men jag hade svårt att ta till mig de där orden ”smält mig”. De klarnade senare under samlingen. När vi har haft andakt och undervisning har vi tid för pyssel, och jag göt tennsoldater med pojkarna. I leksaksaffären i Alvesta hade jag köpt ny gjutmetall, tio grå tennplattor. Pojkarna bröt dem och lade dem i gjutskopan på spisen, och när de hade smält, hällde jag den flytande metallen i formen. Ut kom en stilig karolin till häst.
”Smält mig” – så sjöng vi i sången. Mycket av vår begåvning, vår fantasi och våra känslor är som de där grå tennplattorna, som vi började med. De går inte ha till något, men de rymmer en möjlighet. De kan bli något fint och stiligt. De kan få oss själva och andra att upptäcka tro hopp och kärlek. De kan öppna ögonen för tillvarons godhet, skönhet och sanning, så att vi blir glada för att leva och ser fram mot en evig glädje tillsammans med Gud. Vad är det för värme, som så kan smälta om vår personlighet? I sången blir det tydligt. Det är den helige Ande.
Det har hänt att gjutmetallen har tagit slut. Då har vi gjutit om tennsoldater, som gått sönder eller blivit misslyckade. Även om de är trasiga eller bara har ett ben rymmer de nämligen en möjlighet. De kan bli till något fint, de också, när de smälts ner.
Den helige Ande är en spännande verklighet. Jesus säger: ”När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fader, sanningens Ande, då skall han vittna om mig.”(Joh. 14:26)
Christian Braw