Den svenske medborgaren Gui Minhai drev förlag och bokhandel i Hongkong. Hans bokutgivning innehöll även verk som avslöjade tidigare okända och belastande fakta om höga befattningshavare i den kinesiska diktaturen. Under en vistelse i Thailand kidnappades han av kinesiska agenter. Han finns nu på okänd ort i Kina utan att kunna meddela sig med svenska myndigheter eller sin familj.
Svenska Pen-klubben utsåg honom i höst till mottagare av utmärkelsen till minnet av den tyske journalisten Kurt Tucholsky (1890–1935). Priset överlämnades av kulturminister Amanda Lind — Gui Minhais frånvaro symboliserades av en tom stol på scenen.
Gui Minhai rövades bort på en annan, suverän stats territorium. Redan detta är ett brott mot internationell lag och en kränkning av Thailands suveränitet. Denna handling placerar Kina bland skurkstaterna, oavsett dess ekonomiska kraft. Men varför blev Kina en skurkstat? Olof Lagercrantz och många andra 68-or prisade ju Kina som ett stort hopp för världen? Václav Havel har gjort en reflektion, som belyser saken. Han fann att det sätt på vilken en stats myndigheter behandlar oliktänkande anger statens sätt att behandla hela befolkningen. Kina har aldrig behandlat oliktänkande med annat än förtryck och våld. Det är en signal om att man behandlar hela befolkningen på samma sätt. När Gui Minhai sålde sina böcker i Hongkong kunde fastlandskineser köpa dem där, och detta var böcker som kineser enligt myndigheterna inta fick ha tillgång till.
Jaan Kross har gjort en iakttagelse som liknar Havels. I romanen Professor Martens avresa låter han folkrättsexperten Friedrich Fromhold von Martens formulera följande lag: ”Nivån på en stats förhållande till sina egna medborgare anger nivån på statens förhållande till andra stater.” En stat, som behandlar sina egna medborgare rättvist, generöst och frisinnat kommer att vara rättvis, generös och frisinnad även i sina relationer till andra stater.
Med kommunismens seger blev Kina en kommunistisk diktatur och har så förblivit. Diktatur innebär förlust av det fria ordet, förlust av självständigt rättsväsen, terror mot oliktänkande, tortyr och avrättningar. En stat som förtrycker sitt eget folk kommer också att vilja förtrycka andra folk. Andra folks frihet är nämligen ett hot för varje förtryckarstat. Händelserna kring Tucholskypriset är ett tydligt exempel. Pen-klubben är en enskild förening, som ingen svensk regering kan påverka. Sverige är en suverän stat och dess regering kan inte fjärrstyras från Kina. Men eftersom Sverige är ett fritt land med en suverän regering, uppfattas den av förtryckarstaten som ett hot. Den är ju ett tydligt alternativ till diktaturen. Dessutom är det ett mycket lockande alternativ för många kineser: ”Vi kunde haft det som i Sverige.” Men för en skurkstat, som beter sig skurkaktigt mot sin egen befolkning, finns det inga spärrar mot att vara skurkaktig mot andra stater. Kina visade sig som en skurkstat, när man rövade bort Gui Minhai. Samma mentalitet visade sig när man försökte fjärrstyra Sveriges regering. Genom hot skulle kulturminister Amanda Lind hindras att dela ut priset. Man kanske bör tänka sig för innan man gör affärer med skurkstater.
Martens lag kan även överföras till företag, förvaltningar, föreningar och samfund: Som man behandlar sina oliktänkande, så kommer man att behandla alla inom verksamheten. Och: som man behandlar sina egna, så kommer man att behandla andra. Ett företag, en förvaltning eller en förening, som förtrycker sina oliktänkande, kommer att behandla alla inom verksamheten illa. Ett samfund, som kör över sina egna aktiva, kommer att köra över också andra samfund. Det finns inga ”interna” förhållanden, varken inom stater eller landsting. Är man skurkaktig i en relation, kommer man att bli det också i andra. Och omvänt: Är man pålitlig, rättsinnig och frisinnad i den ena relationen, kommer man att vara det också i den andra.