När vår son Daniel kom hem till Sverige från Jerusalem fick vi av honom en ask med fyra små flaskor. På den första står det Heligt vatten. På den andra står det Helig rökelse. Den tredje innehåller helig olivolja och den fjärde helig jord. Det heliga är att alla fyra flaskornas innehåll kommer från det Heliga landet. Det är det land, som Guds folk fick av Gud. Där har templet stått. Där har Gud uppenbarat sig. Där har hans profeter talat och lidit. Där är Jesus född. Där har han levt, lidit, dött och uppstått. Allt detta har Gud gjort i detta lilla land, knappt så stort som Småland. Gud har rört vid marken och visat sig tydligare än någon annanstans. Därför är de fyra små flaskorna kära för mig. De säger mig att det jag tror på inte är en idé eller en önsketanke utan en konkret verklighet, något som har skett i denna värld, i en bestämd tid, på en bestämd plats. Kyrkan är inte en ”idéburen rörelse”. Den lever av vad Gud personligen gjort och gör i denna värld.

En plats, där Gud har uppenbarat sig, blir aldrig densamma igen. Det finns alltid något av hans närvaro kvar. Bibeln berättar om patriarken Jakobs vandring: ”Och han kom till den heliga platsen och stannade där över natten…”(1 Mos. 28:11) Det var där han drömde om stegen till himmelen och Gud, som stod överst. När han vaknade sade han: ”Herren är sannerligen på denna plats och jag visste det inte…Detta måste vara en helig plats. Här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.”(1 Mos. 28:16-17) Jakob reste en sten på platsen och kallade den Betel, Guds hus.

I många människors liv finns sådana heliga platser, där man har mött Gud. De har för alltid fått en särskild prägel. För mig är det Ekeberga kyrka, där jag är döpt. Det är S:ta Annas kapell i S.t Petri kyrka i Malmö, där jag är konfirmerad. Det är Caroli kyrka i Malmö, där jag började gå till nattvarden. Den kyrkan är nu såld till ett fastighetsbolag och där firas inga gudstjänster mer, men för mig är den fortfarande en helig plats, även om den idag är låst och stängd för mig. Dess bättre är det att Slätthögs kyrka varje dag är öppen. Om den kan jag säga: ”Detta måste vara en helig plats. Här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.” Så är det för mig och för alla som här söndag efter söndag får ett personligt ord från Gud genom Bibeln och möter Jesus personligen i nattvarden.

Är det något särskilt med vattnet, rökelsen, jorden och olivoljan från det Heliga landet, något mer än med Slätthögs kyrka? Det är något mycket mer. De kommer från det heliga land, där Gud själv blivit människa. S:t Johannes talar om det innersta hos Gud, Ordet, som är Guds Son. Aposteln skriver: ”Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss.”(Joh. 1:13)