I en av sina böcker berättar Käbi Laretei om hur det var när hon var gift med Ingmar Bergman. De var båda geniala och världsberömda konstnärer, som kompromisslöst levde för konsten – hon var pianist, han regissör. Dessutom var de båda temperamentsfulla. Det kunde inte undvikas att det blev spänningar. I sin stora villa hade de varsitt rum och emellan rummen fanns ett annat rum. Det kallades försoningsrummet. När de skulle tala med varandra efter en konflikt, var det där de möttes.

Var och en gick ut ur sitt rum och så möttes de och kunde bli vänner igen. Det är så det måste gå till, när vi skall försonas: vi måste gå ut ur våra rum, ur våra egna tankar, vår egen smärta, vår egen isolering – båda två. Så länge bara den ene går ut, medan den andre håller sig inne i sin egen värld, blir det ingen försoning. Det hjälper inte med att den ene ber om förlåtelse för det han inte har gjort eller inte ångrar, bara för att ett ”förlåt” kan låta bra. Han är ändå kvar i sitt rum, i sin värld, där han inte har något att ångra. Vi måste båda gå ut i försoningsrummet, vilja försonas. 

Försoningsrummet har också något viktigt att säga om vårt förhållande till Gud. Det finns spänningar i vårt förhållande till honom, och det märker vi ofta på att vi inte vågar lita helt och fullt på honom, trots att han omger oss med en fantastisk värld och ger oss underbara kroppar. Det som gör att vi inte vågar lita på honom är att vi innerst inne anar att vi inte använt hans gåvor som han avsett dem. Därför blir vi skygga för honom och drar oss för att ha kontakt, och när vi söker kontakt blir det inte med den där varma tonen som det blir när man talar med den man älskar. Ibland kan också motgångar vara ett tecken på att det inte är bra oss emellan.

Ändå är det Gud, som tar första steget ut i försoningsrummet. Han låter sin älskade Son Jesus Kristus bli människa i denna värld och komma till oss, en gång för alla och ständigt på nytt i sin Kyrka. Han är i nattvarden lika verkligt närvarande som i Betlehems krubba. Därför är gudstjänsten vårt försoningsrum. Gud har redan tagit steget ut i försoningsrummet och väntar på oss där. S:t Johannes hade upplevt detta, och han skriver: ”Av hans fullhet har vi alla fått, nåd utöver nåd.”(Joh. 1:16) Så mycket vill Gud ge av sig själv i försoningsrummet. Han är där och väntar på att vi skall komma dit, ut ur vårt eget rum.