Under biskopshuset i Linköping finns medeltida murverk kvar. Vem som byggde är sedan länge glömt. Ingen kan minnas arbetarna eller murarmästaren. Men i en av tegelstenarna finns ett avtryck av en liten barnfot. Någon gång under medeltiden har fuktiga tegelstenar legat utlagda, och ett litet barn har lekt där. Avtrycket av barnets fot finns kvar än idag.
Det kommer en tid, när vi är lika glömda som murarmästaren och hans arbetare. Men kanske finns det ändå kvar ett avtryck, något som talar om att vi har funnits. Hur skulle Du vilja att avtrycket från Ditt liv ser ut? Kanske som en stämning, en insikt, en aning om att det finns något värdefullt i livet? Kanske Dina barnbarnsbarn om femtio år skall komma ihåg något, som förts vidare från Dig genom sina föräldrar och farföräldrar? Vad skulle det i så fall vara, som bleve avtrycket av Ditt liv? Du vill nog inte att de skall säga att var och en är sig själv närmast, att alla tänker på sig men ingen tänker på mig. Det skulle vara mycket bättre om de sade att livet får sin mening, när det är ett liv för andra, att ingenting som görs med kärlek är meningslöst. Om våra efterkommande minns det är det ett fint avtryck av våra liv, även om de glömt våra namn.
Jag vet vad jag önskar att avtrycket av mitt liv skall bli. Det är tre små ord: Jesus är Herren. De gäller i detta livet och i himmelen, så länge världen står och när jorden går under. De säger att Jesus är sann människa med ett mänskligt namn och sann Gud med Guds eget namn, HERREN. De tre orden säger att det är Jesus, som styr allt. Han håller i tyglarna, inte ödet, slumpen, eller ondskan. Han kan vända det värsta till det bästa, nu och alltid.
Kanske händer det om femtio år att någon säger: ”Det fanns en veckotidning, där det var en präst som skrev ibland. Vad var det den hette – och vad hette prästen?” Då kanske den andre säger: ”Det måste vara väldigt länge sen, fråga på något universitetsbibliotek, de kan nog hitta tidningen. Men prästen, det blir värre att hitta.” Då kanske den förste säger: ”Gammelfarmor säger att han ofta skrev att Jesus är Herren. Det är liksom ett talesätt för henne.” Blir det så, då är jag nöjd och tacksam med det avtryck, som mitt liv har lämnat. S:t Paulus skriver: ”…alla tungor skall bekänna att Jesus Kristus är Herre, Gud Fadern till ära.”(Fil. 2:11)