Västerbotten är de stora berättarnas land: Torgny Lindgren, Sara Lidman och många fler. Min vän Sven Karlsson i Moheda är västerbottning och en stor berättare även han. Sven kommer från Överbo, en liten by några mil väster om Umeå. I hans barndom, på 1930-talet, blev det ett andligt uppvaknande för många i den bygden. Förut hade de varit som sovande inför Guds verklighet. De kanske anade att den fanns, de hörde ord som på avstånd, som en drömmande kan infoga och förändra sinnesintryck i sina drömmar. Uppvaknandet gjorde att många fick djupa samvetskval för hur de tidigare hade levt: i oförsonlighet, hårdhet och likgiltighet. Det kallades ”att ha syndanöd”. Hade man den insikten var det en underbar befrielse att få höra att Jesus Kristus kommit till världen för att frälsa syndare, för att försona och förvandla. Sven, som då var tolv år, ville gärna bli frälst på samma sätt som de andra. Men han hade ett bekymmer: han hade ingen syndanöd.

Det var våren 1932. Han var ute och skar lövruskor som foder åt fåren. Han föll ner på sina knän och bad till Gud att han så gärna ville bli frälst. Kunde han bli det, när han inte hade syndanöd? Då hörde han inom sig – eller kanske utanför sig – det ordet av Kristus: ”… den som söker, han finner…”(Luk. 11:10). Det gav honom frid. Han tog det som ett löfte från Gud, att han blivit Guds vän, fastän han inte gjort samma upplevelse av syndanöd och försoning som många av ungdomarna och de vuxna. Det är nämligen så underbart med Guds ledning av oss, att han har en väg som passar var och en. Vi är alla olika individer, vi har olika livsöden, och Gud anpassar vägen för oss till honom efter vars och ens personlighet. Alla de olika vägarna har också något gemensamt: Jesus Kristus står i mitten.

Hur gick det för Sven? Lite senare var han och hans far ute och spridde gödsel på åkrarna. Det hade varit mycket tal den våren om att Jesus skulle komma snart. Far var bekymrad. Han satte ner grepen och sade, lite dröjande: ”Du Sven … om det nu skulle vara så att Jesus snart skulle komma tillbaka … hur går det då för dig?” Sven svarade: ”Far, jag är frälst!” Inte som de vuxna, inte med syndanöd, men på den väg som var just för honom.