Tiden efter 1945 har kallats ”Människorikets skördetid”. Under mellankrigstiden kämpade Nordens folkkyrkor med en radikal liberalteologi som endast lämnade ”en liten kristlig stämning” (Ragnar Bring) kvar av den kristna tron.

Jarl Hemmer har gestaltat  detta i romanen En man och hans samvete (1931).

Krigstiden medförde en besinning och ett återfinnande av den kristna identiteten. Stora biskopar steg fram: Eivind Berggrav i Norge, Hans Fuglsang-Damgaard och Christian Baun i Danmark och Bo Giertz i Sverige. Stora teologer tog till orda, främst bland dem Regin Prenter i Århus och Anton Fridrichsen i Uppsala.

Men mycket snart efter 1945 tog Människoriket fart. 1947 infördes kvinnliga präster av Danmarks Folketing, och därmed inleddes en kyrkokamp, som varat till denna dag. Den omfattar hela Kyrkans liv – dop, nattvard, liturgi, psalmbok, bibelöversättning, äktenskap, abort, pedagogik, prästämbete, könsidentitet. En som följt och deltagit i denna turbulens är Hartvig Wagner i Danmark, nu 94 år. Till synes obruten av angrepp och motgångar ger han nu ut en samling av föredrag, artiklar, essayer och debattinlägg under titeln 60 års åndskamp (Mellemgaard forlag).

En av de frågor, som Hartvig reflekterar över, är könsidentiteten. En dansk biskop har om detta sagt: ”Vi är människor, innan vi blir man och kvinna.” Sakligt sett är det felaktigt, genetiskt är vi man eller kvinna alltifrån konceptionen. Men Hartvig Wagner visar också på ett idéhistoriskt sammanhang. Den danske biskopens ståndpunkt innebär att han – kanske utan att veta det – ansluter sig till gnosticismens uppfattning, alltså att den konkreta verkligheten blir overklig. Man och kvinna skyms av en abstrakt mänsklighet. Denna ”abstrakta människa” blir till sist den enda rättfärdiga. Inkarnationen och frälsningen försvinner. Hoppet släcks. Man kan tänka på Anders Nygrens ord i kyrkomötet 1958 att införandet av kvinnliga präster innebar att man ”växlade in på gnosticismens spår”. Det handlade om mycket mer än prästämbetet.

Hartvig Wagner kallar kyrkokampen är åndskamp, en andlig kamp, där alltså icke-materiella krafter kämpar mot varandra. I Danmark var manifestet Kirkens Ja og Nej en viktig skiljepunkt. Hartvig Wagner säger om den: ”Allt är buret av övertygelsen om att den heliga, allmänneliga Kyrka som vi genom dopet är inlemmade i, har en bestämd lära och en fast ordning, som det är alla döptas ovillkorliga plikt att vara med om att värna …” Detta kan också sägas om hela Hartvig Wagners livsgärning och om hans bok om 60 års andlig kamp.