För en tid sedan fick jag på Hjelmserydsstiftelsen höra en fantastisk föreläsning av en erfaren läkare, Ingmar Fagerlund från Skene. Han talade till oss – en blandad åhörarskara – som han skulle talat till nya medicine studerande. Ämnet var: En enda kropp – kroppens organ i interaktion. Vi anade nog vad han skulle säga, men hans kunskaper hjälpte oss att förstå något mer än det vi anade. Han lärde oss att kroppen hela tiden eftersträvar jämvikt. Med ett fint ord från grekiskan kallas det homeostas. När jämvikten hotas griper de olika organen in och hjälper varandra. När vi springer behöver musklerna mer energi. Då ökar lungorna och hjärtat sin aktivitet, och jämvikten återställs. När vi blir sjuka och när kroppen slits ned är det ofta för att jämvikten skadats. Om sköldkörteln fungerar dåligt blir hjärtat oroligt. Då kan läkaren med en medicin återställa jämvikten, och hjärtat går sedan normalt igen.
Dr Fagerlunds föreläsning satte tankarna i rörelse. Kroppens sätt att fungera ger ju ett mönster för allt samarbete människor emellan. När äktenskapet är bra, så är det en jämvikt, där båda hjälper varandra. När föreningen, företaget, församlingen är friska fungerar de som kroppens organ i interaktion. När det inte fungerar så är föreningen, företaget, församlingen sjuka och sliter ner sig själva. I kroppens sätt att fungera har Skaparen själv gett oss mönstret för allt liv, för naturens liv likaväl som för allt mänskligt samliv. Synd är egentligen att fungera på ett annat sätt än organen i en frisk kropp, och Kristi Kyrka skall vara ett konkret exempel på hur en frisk kropp fungerar. Det har jag upplevt under mina år med Slätthögs församling. Aposteln S:t Paulus uttrycker det så: ”Med en och samma Ande har vi alla döpts till att höra till en och samma kropp …” (1 Kor. 12:12). Han kallar den Kristi kropp. Genom dopet är vi invigda till interaktion med Jesus, till att fungera tillsammans med honom, på ett sätt som liknar de andra kroppsorganens sätt att fungera tillsammans med hjärnan.
Då inser jag också, att ingenstans blir det mänskliga livet så sjukt, som när det handlar om makt. I kampen om makten faller viljan till jämvikt och samverkan till marken. Då kan man tillåta sig att misstolka och avsiktligt missförstå andra, att förtala och hota. Professor Anders Piltz sade en gång: ”Det första villkoret för gemenskap är att avstå från att bruka makt.” Med makt kan man få sin vilja igenom, men man förlorar något som är mycket svårt att få tillbaka: den mänskliga gemenskap där vi fungerar tillsammans som kroppens organ i interaktion.