Man är inte frisk för att man har genomgått en stor operation. Kroppen är inte skapad för att bli skuren i. Både kropp och själ befinner sig i ett chocktillstånd. Därför ordnar landstingen en omfattande rehabilitering. Jag fick vara med om detta efter en hjärtoperation. I rehabiliteringen ingick en föreläsningsserie, där också tanke och förnuft engagerades i tillfrisknandet. Det är en djup insikt i detta. Människan är ju en helhet, där allt hör samman och påverkar vartannat.
En av de föreläsningar jag fick höra hölls av en kurator. Hon berättade att hon ibland möter patienter, som frågar efter meningen. Vad är det för mening med att drabbas av sjukdom? När jag hörde det räckte jag upp handen och sade: ”När jag var som sjukast, frågade jag inte efter meningen. Jag ville ha kraften, kraften att bli frisk.” Då ropade en av mina medpatienter: ”Ja, det är kraften vi vill ha!”
Jag kan aldrig glömma hans rop. Det är just så det är. Det är kraften vi vill ha. Vi vill ha kraften att bli friska, kraften att förbli friska. Vi vill ha kraften att klara av svåra relationer, kraften att bära smärtan. Vi vill ha kraften att bli fria från bitterhet och pessimism. Vi vill ha kraften att värdigt gå ur tiden. Vi vill ha kraften att tro, kraften att gå in i evigheten. Vi vill ha kraften att göra gott. Jag skulle önska att alla förkunnare och ledare för kristna samfund hörde min kamrats rop: ”Ja, det är kraften vi vill ha!” Om jag finge tillfälle att tala i riksdagen eller kyrkomötet, skulle jag ropa ut till dem alla: ”Det är kraften vi vill ha!”
Sannolikt skulle de flesta av ledamöterna bli generade, och kanske skulle några av dem säga till varandra: ”Vi har ju ingen kraft att ge.” Så är det. Det demokratiska uppdraget ger ingen kraft, inte en sådan kraft.
Men Jesus har all kraft. S:t Lukas berättar: ”…det gick ut en kraft från honom som botade alla.”(Luk. 6:19) Evangelisten berättar om en sjuk kvinna som trängde sig fram genom folkmassan för att få röra vid honom. Hon visste att hans kraft då skulle gå över till henne. Det blev så (Luk. 8:43-48). Det är detta det handlar om. Att komma så nära att man kan röra vid honom. Därför vill jag gå till den gudstjänst, där det firas nattvard, jag vill höra den predikan som handlar om Jesus, jag vill öppna min Bibel, jag vill börja min dag med Trosbekännelsen och Fader vår. Jag vill vara tillsammans med kristna människor, för det är kraften jag vill ha.