Det skulle föra långt att förklara hur det kom sig att jag var med på en utbildning i folkrätt. Men lärorikt var det. Kursen leddes av hovrättspresident Skarstedt från Umeå, som visade sig också vara en fin, men vemodig poet. Det som gjorde mest intryck var emellertid ett samtal, där en ung jurist vid namn Thomas Holm yttrade: ”Om inte den inre kompassen fungerar, kan det göra detsamma vilka lagar man har.” Jag har tänkt mycket över det. En kompass visar mot ett magnetfält. Man behöver inte se magnetfältet, inte ens vara i närheten. Osynligt men tydligt påverkar det ändå kompassnålen att visa åt rätt håll.
Jordens magnetfält kan vi se utritade på karta. Men för den inre kompassens magnetfält finns inget kartläge. Den inre kompassens magnetfält befinner sig nämligen utanför tid och rum – i Gud. Antingen man vet om det eller ej är det dragningskraften från Guds godhets magnetfält, som påverkar oss alla. Vi kallar det samvete. Det är ett vetande tillsammans med Gud och tillsammans med varandra, ett verkligt sam-vete.
En kompass kan störas ut och visa helt fel, om man t.ex. har en magnet eller en järnbit under den eller framför. Vi måste också vad gäller den inre kompassen räkna med att det finns sådana störningar. De kan finnas i omgivningen, bland människor som fått sina egna inre kompasser störda. Störningarna kan också finnas inom oss, om vi medvetet handlat mot samvetet och inte rett ut det. Till slut kan vi bli så störda att människor kallar oss samvetslösa. Då kan det behövas mycket kraftiga skakningar för att få bort störningen och få den inre kompassen avmagnetiserad och rätt inställd på nytt. Denna process har många talande namn: omvändelse, pånyttfödelse, väckelse, uppvaknande, Andens verk. Det skall mycket till för att återställa en skadad inre kompass. Det är inte så lätt att bli frälst. Det är väl att vi har en stor Frälsare. Bäst är om man inte alls skadar sin inre kompass. Jesus säger: ”Varför kan ni inte av er själva se vad som är rätt?”(Luk.12:57)