Bland Svenska kyrkans biskopar torde Biörn Fjärstedt vara den mest aktive när det gäller att utöva det andliga ledarskapet. Med predikningar, föreläsningar, artiklar och böcker ger han vidare av sin tro och inspiration. Hans bok Spåren efter Jesus har lärt många ett nytt sätt attt läsa Bibeln. Närläsning kallar han det. Han har en ekumenisk bredd. Han riktar sig till alla Ordets förkunnare med sin bok Brev till unga präster & pastorer i Kristi Kyrka. Med sin bok Brev om hopp i en uppbruten tid riktar han sig till alla kristna. Han visar på det intensiva kristna miljöer, som han kallar glödpunkter, där vi hämtar värme ur varandras tro, mitt i en sval eller kall omgivning. Själv har han visat vägen genom sitt engagemang för gemenskapen kring Bjärka-Säby.

    Men vem är han själv? Till Biörn Fjärstedts 80-årsdag kom det en festskrift med titeln Att göra Guds Ord levande (Artos). Den innehåller bland annat en stor intervju – eller snarare ett samtal – där Biörn Fjärstedt berättar om sitt liv och om sig själv för Jakob Tronêt.

    Norrköping var Biörn Fjärstedts hemstad. Det var då en industristad med tyngdpunkt på textil. Hans egen far var  textilarbetare. Föräldrarna var sekulariserade men inte kyrkofientliga, modern var närmast marxist. Visserligen gick fadern i julottan, men grundinställningen var ändå att kristen tro tillhörde en förgången tid. Hans mor var litterärt intresserad, och genom henne kom han att läsa Gandhi, Tagore och Olle Hedberg. Hos dem alla fanns en religiös dimension. Konfirmationen hörde vid denna tid ännu till det socialt självklara, men den lämnade få intryck. Skolans morgonböner leddes av en liberalteologisk lärare. Men i 17-årsåldern drabbades Biörn Fjärstedt av insikten att den kristna tron är sann. På biblioteket började han leta efter böcker om tron. Och vad fann han? Han fann en bok av Artur Adell, I Guds rika hus. Det var en bok, som egentligen bara var avsedd för präster, men den var skriven med en hänförelse för gudstjänsten, som berörde även en 17-årig gymnasist. Artur Adell var för övrigt en av männen bakom Den svenska tidegärden, en  fantastisk bönbok med Psaltaren som stomme. En annan bok var Fader Gunnar Rosendals Hymn till glädjen. Det  var en annan genre, men också den var präglad av den livsglädje, som kommer ur mötet med den levande Herren i Ordet och sakramenten. Det personliga mötet med Fader Gunnar i Osby blev för Biörn Fjärstedt som för många andra omvälvande. Gudstjänsten i Osby var ”i positiv mening omskapande”, säger Biörn Fjärstedt. 

    Böckerna ledde Biörn Fjärstedt till gudstjänsten i Östra Eneby utanför Norrköping. Där hade Bo Giertz varit präst och gått igenom den andliga kris, som ledde fram till den berömda romanen Stengrunden. Till denna kyrka samlades vid den tiden flera unga män, som blev Biörn Fjärstedts vänner. Genom dem kom han så småningom till det kristna studenthemmet S:t Laurentiistiftelsen i Lund. Här fanns inte bara studentrum, här fanns ett kapell med daglig gudstjänst, präst och andlig gemenskap.

    I S:t Laurentiikapellets dagliga gudstjänster var Psaltaren det bärande. Biörn Fjärstedt säger: ”Detta med bedjandet av psaltaren har präglat mig, och det är för övrigt mitt intryck att psaltarläsandet är det som skapar de  stora teologerna, just genom att i psaltarbedjandet ber de med Jesu ord och lever med honom i hans relation med Fadern och med Anden.”

    Det var så Biörn F järstedt började sin bana som teolog. Han blev präst, forskare, professor och missionär, missionsdirektor och biskop. Men det var på detta sätt han kom in på vägen.