Det ringer i prästgårdens telefon. Det är en ung pappa, som önskar dop för sin nyfödda dotter. Några dagar senare kommer prästen hem till familjen. De har dukat upp riklig kvällsmat. En storasyster på fyra år underhåller tills det blir dags att sova. Så småningom börjar prästen och föräldrarna tala om dopet. Det går igenom dopordningen och stannar inför Jesu ord: ”Åt mig har getts all makt i himmelen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.” Prästen säger:
-Nu vill ni göra precis som Jesus har sagt och då kan ni lita på att det blir bra.
Så kommer frågan om vilka psalmer som föräldrarna önskar till dopet. Pappan säger:
-Vi måste ha klassikern, Glad jag städse vill bekänna, jag är döpt i Jesu namn.
Mamman önskar Tryggare kan ingen vara. Det finns plats för båda psalmerna. Det är inget bråttom vid ett dop.
Pappans psalm (Sv.ps.69) är fylld av härlig, frisk tro på dopets förmåner. Mammans psalm (Sv.ps. 248) beskriver det liv, som deras barn skall få del av genom dopet. Det är en trygghet, som är större än något samhälle och några försäkringar kan ge. Inte ens stjärnan långt borta på himlavalvet kan leva så tryggad för det som händer på jorden som detta lilla döpta barn (v 1). Gud skall ta hand om sitt barn genom sin Kyrka, Sions gårdar. Han har hjärta för sina vänner. Blir det för tungt håller han armen under och lyfter dem (v.2) Både framgång och motgång kan få livet in på fel spår. Men så blir det inte för dem, som vill vara barn hos Gud genom dopet och tron. Han känner deras bekymmer bättre än de själva. Han är deras bäste vän (v. 3). Genom dopet och tron tillhör de hans ”lilla skara”. Den kan se liten ut på platsen där de bor. Men den sträcker sig över hela jorden och in i himmelen. Stor eller liten – det viktiga är att Gud bevarar den. Inför honom måste alla motståndare vika undan (v.4). Gud är frikostig, men ibland tar han från oss det vi gärna vill ha kvar. Antingen han gör så eller så, väljer han det som är bäst för hans barn. Detta är det enda viktiga för honom (v.5).
Kan man vilja något bättre för sitt barn än ett sådant liv? Men tänker man rätt efter, är detta en psalm lika mycket för vuxna som för barn. Det är faktiskt en psalm för hela Kristi Kyrka. Det är ju den, som är hans ”lilla skara”. Det är den, som samlas i ”Sions gårdar” för att få Guds omsorg.