Följ med mig till Jerusalem! Som pilgrimer från Västerlandet nalkas vi den heliga staden från väster. Vi går in genom Jaffaporten. Genom trånga gränder, under tunga valv kommer vi så småningom in till ett litet torg, och där ser vi kyrkporten. Vi går in, och vi står i Den heliga gravens kyrka. Grekerna har ett bättre namn. De kallar kyrkan Anastasis, Uppståndelse.
Nu är vi på den verkliga platsen för Kristi död och uppståndelse. Det är på riktigt. Mycket snart efter det att Kristus uppstått började kristna samlas här för gudstjänst. Men det heliga landet var då en del av det romerska riket, och myndigheterna motarbetade på allt sätt den kristna tron. Därför att de ville förnedra de kristnas heliga plats täckte man över den med jord och sten, och överst byggde man ett sextempel. Så stod platsen i omkr. 150 år. Men de kristna kom ihåg.
Efter 150 år hade Jesus-tron spritt sig över hela det romerska riket. Kejsarens mor, kejsarinnan Helena, blev kristen och reste till det Heliga landet. Hon besökte platserna, där Jesus varit. I Jerusalem lät hon riva bort det hedniska templet, och därunder fann man Golgata och Kristi grav. Här byggdes nu en underbar kyrka. Klippgraven frilades och kom att stå som en liten kub inne under en väldig kupol. På ett liknande sätt gjorde man med Golgata.
Jordbävningar, krig och brand drabbades Helenas Uppståndelsekyrka, och nu finns bara hälften kvar, men det är ändå den viktigaste delen. Golgata och graven finns där. Men den frilagda gravkammaren är skadad. För omkring tusen år sedan lät en egyptisk sultan hugga sönder den. Han lyckades inte riktigt. Den nedre delen blev kvar, och de kristna i Jerusalem byggde upp den igen med sten och murbruk.
Varför var det så viktigt för romarna att vanhelga platsen och dölja minnet av vad som hänt där? Varför ville den egyptiske sultanen förstöra Kristi grav? Därför att de trodde att de kunde förstöra tron på Jesus på det sättet. Men de lyckades inte. Kristi grav står där än idag – tom! Den säger till hela världen: ”Kristus är uppstånden! Jesus lever!”
Aposteln S.t Paulus hade tvärtemot vad han väntat sig fått möta den levande Jesus efter uppståndelsen. Han förstod att Kristi uppståndelse betyder att vi kan uppstå från de döda. Aposteln skrev: ”Men nu har Kristus uppstått från de döda, som förstlingen bland de avsomnade.”(1 Kor. 15:20) När S:t Paulus tänkte på det fylldes han av jubel över att Jesus övervunnit både synd och död: ”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!”(1 Kor. 15:55-57)