Man måste veta vem man är för att kunna stå stadigt. Det gäller också Svenska kyrkan. Då kan Peter Halldorfs nya skrift, Den helige Andes kyrka (Silentium) bli till vägledning. Redan titeln säger något viktigt – det är det inre livet som är avgörande. Kyrkan är ett sociologiskt faktum: organisation, personal, regler. Den är ett ekonomiskt faktum: byggnader, tillgångar. Men livet, det som rör sig i rätt riktning med hjälp av allt detta, det kommer av den Helige Ande.
I sin reflektion över detta har Peter Halldorf hämtat inspiration från den ukrainske teologen Nicholas Afanasiev. Denne har tänkt djupt om Kristi Kyrka som Andens verk, som gör att apostlarna kunde tala om Kyrkan om Kristi kropp, en organism, som är på en
gång icke-materiell och materiell. Den blir konkret och påtaglig i det vi kallar högmässan. Peter Halldorf använder ett annat ord – eukaristi. Det betyder lovsång. Det är i lovsången kring nattvarden som Svenska kyrkan framträder som en del av Kristi Kyrka i hela världen. Det är hela gudstjänstförsamlingen som lovsjunger, inte bara prästen. Egentligen är det Kristus själv, eftersom alla närvarande är infogade i den andliga organism, som heter Kristi kropp.
När medvetandet om denna verklighet mognar i församlingen och i Kristi Kyrka, då står hon stadigt i alla tidens skiftningar. Detta är en fråga om mognande, mognad i tro, tanke och handling. Därmed också sagt, att detta är själavårdens och teologins viktigaste uppgift. I en annan ny skrift, Stillhetens ledarskap (också den utgiven på Silentium), förmedlar Peter Halldorf viktiga insikter om just vägledning till mognad. Han bygger på den ortodoxa världens mest berömda vägledning, Filokalia.