Diskussionen om eventuella muslimska böneutrop har gett många viktiga synpunkter. En av dem är att böneutropen är just böner, det vill säga en del av en gudstjänst. Hela den stadsdel där utropen hörs blir därmed indragen i denna gudstjänst, vilket kan vara relevant i Saudi-Arabien men knappast i Tensta eller Växjö.
En annan viktig synpunkt är religionsfriheten. Den är en föreställning som utvecklades under 1700-talet och präglar bland annat den amerikanska författningen. Tanken var att alla religioner har en gemensam kärna – Gud, dygd, odödlighet – och att alla religioner därmed är variationer av denna kärna, med samma rätt till det offentliga rummet. Föreställningen om den gemensamma religiösa kärnan är en myt, utan saklig grund. Den fick dock stor betydelse och har ännu en symbol i pyramiden på dollarsedeln.
En tredje aspekt är sanningsfrågan. Böneutropets ord är: ”Gud är större och Muhammed är hans profet.” En ateist eller agnostiker underkänner bådadera. Hur ser en kristen på böneutropets innehåll? Ur kristen synpunkt vet vi mycket mer om Gud. Vi ber till Gud som vår Fader – och Jesu Kristi Fader. Därför kan vi sjunga ”Tryggare kan ingen vara / än Guds lilla barnaskara…” Men Muhammed? Bibeln är entydig: sanningens kännetecken är bekännelsen till att Jesus Kristus är Guds Son, som blivit människa genom jungfrun Maria. Den bekännelsen finns inte hos Muhammed. Därmed saknas sanningen hos honom.
En fjärde aspekt är verklighetsuppfattningen. Enligt muslimsk syn består världen av två delar – dar al harb och dar as salam – svärdets boning och fridens boning. Fredens boning finns där sharia – muslimsk lag – råder, och endast där. För denna verklighetsuppfattning är givetvis den västerländska föreställningen om religionsfrihet något främmande.