Våren 1972 var professor Svend Holm-Nielsen gästföreläsare vid Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem. Han var en stor personlighet i dansk teologi och danskt kyrkoliv. Svend Holm-Nielsen var född i Damaskus 1919 och växte upp där samt i Jerusalem. Under kriget studerade han i Danmark och upplevde där hela den tyska ockupationen. När han åter mötte det israeliska samhället 1972 var hans iakttagelse märklig: ”De er så tyske!”

    För att förstå vad han såg skall man veta att Tyskland efter 1919 präglades av en överväldigande känsla av att vara förtalat, orättvist behandlat, med hela världen som motståndare. Det var något av detta Svend Holm-Nielsen mötte i Jerusalem 1972, och han kände igen det från de tyska ockupanterna i Danmark 1940–1945. Den attityden, i förening med militär överlägsenhet, vinner inte vänner.

   Men så märkligt är det – man kan bli präglad av sin motståndare. Man kan bli som den man kämpar emot. Detta gäller även inom kristenheten. Kämpar man mot sekularisering, aborter, modernism kan man faktiskt bli sekulariserad på ett sätt som betänkligt liknar de andra. Kampens frågor kommer att stå i centrum till den grad att trons centrum – Jesus Kristus – hamnar i periferin.

   Det finns i Tyskland en viktig rörelse, som heter Konferenz Bekennender Gemeinschaften. Den samlar en lång rad kristna sammanslutningar, som står för en klassisk kristen tro. Men en av de viktigaste bland dessa sammanslutningar – Gnadauer Verband – har lämnat organisationen med motiveringen att fokus legat på kampen mot den teologiska modernismen. Vi kan lämna åt sidan om kritiken var befogad. Den är i vilket fall som helst en varningssignal.

    Man kan ha de bästa utgångspunkter – bibeltrohet, Jesus-hängivenhet, offervilja. En sådan hållning möter i den inre och yttre sekulariseringen en motståndare. Mötet blir till en konflikt på konkreta punkter, till exempel abort eller kyrkohandbok. Konfliktpunkterna tar allt större plats i tanke, verksamhet och känsla – och utan att man märker det glider man ner mot att bli lika sekulariserad som det man kämpar mot. Man blir likadan, fast tvärtom. Att Jesus är Herren är inte längre den stora och allt avgörande verkligheten.

   Hade Svend Holm-Nielsen rätt i Jerusalem 1972? Det kan bara den yttra sig om, som själv upplevt också Danmark 1940–1945. Men hans ord ger oss andra något att tänka på.